Sagan om en stor liten pojke och hanns Vovve!

Ni som följt bloggen en längre tid eller rent av umgås med oss regelbundet vet att Casper har ett gosedjur som heter Vovven. Casper har juh blivit en stor kille och släpar inte med sig Vovven slaviskt, inget jag tvingat honom till utan något han valt själv. Men ibland så dyker Vovven upp, när han som kan tänkas behövas!

När Casper är ledsen och tycker att mamman behandlar honom orättvist så dyker plötsligt Vovven upp. När Casper ska sova borta och inte riktigt är säker på att det var en bra idé men ändå vill sova borta så åker Vovven med. När man är sjuk eller har ont så dyker den där Vovven åter upp.

Vovven är en säkerhet och en tröst man kan vända sig till när inte mamma eller annat duger eller finns till hands, när en stor kille behöver få vara liten då finns Vovven där som en trogen vän.

I morse när jag klev upp låg plötsligt Vovven i soffan alldeles bredvid Casper och mamman började genast ana oråd. Casper tittade olyckligt upp och meddelar att han har ont i huvudet som om han kunde läsa mammans tankar. Efter alvedonet kickat in åkte Vovven ner i ett eget hörn av soffan men efter någon timme kröp den lilla luringen upp och la sig bredvid Casper igen. Med nytt alvedon i kroppen och Vovven i högsta hugg kröp Casper ner i mammans säng och sov en stund.

När Casper sedan kom ut och la sig i soffan igen låg tydligen Vovven kvar i mammans säng utan problem. Efter ytterligare några timmar reser sig Casper upp i mindre feber panik och tittar sig skräckslaget omkring snubblar in i mammans sovrum och kom som inte ut igen. Mamman gick in och tittade till honom och där låg han hopkrupen i en boll med Vovven tätt intill på mammans kudde och sov.

Mamman kryper upp bredvid sin stora lilla kille och myser in sig i hans febriga nacke och håller om honom och hoppas att mamman också kan hjälpa liten med trygghet och kärlek. Han är så tapper min stora lilla kille, så väldigt väldigt duktig och stor.