Trött

Jag känner hur illamåendet sköljer över mig i vågor, tröttheten klöser och sliter inuti mig. Tårarna bränner och fräter bakom min ögonlock. Maktlösheten har flyttat in!

Och med maktlösheten kommer oron och med oron kommer tröttheten.

Utav någon konstig orsak är vi nu tillbaka på ruta ett. 2 resor till akuten på 1 ½ år och båda dessa på samma vecka. Som mamma har jag inte sovit ordentligt på en vecka och tröttheten är ett kroniskt faktum, jag mår illa.

Christopher-Robin är pigg på dagarna men sover inte på nätterna, i morgon är lovet slut och jag vet inte riktigt hur vi ska göra med skolan de närmaste dagarna. Allt känns tungt och jobbigt just nu.

För mycket oro, för lite sömn och så slänger vi in det i mig. Jag kan inte tänka, orkar inte se klart. Vet inte riktigt vad, hur eller varför saker ska göras!

Nä lite kaffe på det här så blir det säkert bättre!

Kram på er!